Att det ska sluta som det gör. Jag hatar att känna såhär. Alla ni som läser min blogg vet nog vad jag menar. Det har funnits personer som har sett på mig att jag inte är samma glada person som jag alltid har varit. Jag uppskattade det. Men det jag behövde var bara att en enda speciell person skulle se det. Och bry sig. Jag har alltid ställt upp på alla behov. Jag har alltid funnits vid hjälp, tröst eller vad det än gällde. Men det räckte inte till. Det krävs alltså att jag blir en ännu bättre person på alla fronter!? Vad skulle jag göra för att det skulle uppskattas? Vill du inte ha mig som jag är, är det inte mig du vill ha. Så är det.

Jag är så jävla less på förhållanden som inte håller eller leder någonstans. Någonstans där ute VET jag att det finns någon som tänker samma sak. En dag kommer jag träffa henne! Människor är som pusselbitar. Det finns alltid två som passar ihop.

Men. Jag ser det antagligen inte själv. Men det finns nog någonting jag kunnat gjort annorlunda. Erfarenhet är inte vad som händer dig, det är vad du gör med det som händer dig. Någonting finns det alltså jag kan ta med mig från allting jag har gått igenom. Och i framtiden kommer jag vara glad, att jag har tagit de vägarna jag har gått.

Jag ska inte sluta vara den jag är. Det är bara jag som förlorar på det.